Datumet var den 16/5 2018 och det var dags för den tredje turen efter vandringslax. Fisket hittills har varit segt för de allra flesta. Som vanligt är det dock en del som kör över grov fisk och igår var vi en av de båtarna. Under de två första turerna landade vi tre laxar mellan 6-8 kg varav en visade tecken på att vara en vandrare. Temperaturen var mellan 5,5-6,5 grader under den första turen den 4/5 och mellan 7-8 grader den 12/5. Fisket den 16/5 startade precis som vid de två föregående turerna strax sydväst Ytterknuven med riktning längs med 40 metarn ut mot Tånghällan.
Havet ligger kavlugnt och ytvattentemperaturen ligger på morgonen på 10,5 grader för att stiga upp emot 12 under eftermiddagen. När alla grejer är satta säger jag till Peter att tar vi en vandrare idag kommer det att bli en episk trollingtur. Timmarna går. Det är knäpptyst på radion. Antalet båtar som vi ser har minskat radikalt jämfört med v. 19 då vi kunde räkna 23 båtar inom vårt synfält. Nu ser vi en eller ett par. Näbbisarna har kommit. Under dagen får vi ett drygt tiotal. Många är krokade på mitten. Otrevliga fiskar, vill inte ha in dem i båten. Vi har fiskat i cirka 6-7 timmar när Peter ser en stor lax vältra sig i ytan i mitt släp på barbordsidan. Det löser ut. Redan innan första rusningen hinner jag greppa spöt. Nu går det iväg långt och länge. Laxen tar inte lina snabbt utan den går långsamt men bestämt iväg rakt bakom båten. Den har tagit en Ismo Mag Mossa blyad med 50 g på planern. Jag har precis satt på skeden. Den kanske ha fiskat i 30 min.
Fisken är ruggigt tung och jag börjar fundera på om det kan vara en felkrokning. Jag får till en början inte in någon lina alls. Det är rejäl spänn på spöt och fisken bara står och tynger långt bakom båten. Exakt hur långt vet jag inte eftersom linräknaren krånglar. Jag beslutar mig för att dra åt bromsen något för att försöka pumpa in fisken. Den kommer till en början in en liten bit men dess tyngd gör det både tungt och oerhört nervöst. När den inte vill följa med längre går den lätt iväg med de fot jag kämpat med att få in. Den gör på detta vis åtminstone 2 st 150 fots rusningar och ett gäng kortare rusher. När jag ser den inkämpade linan rulla ut igen får jag en känsla av maktlöshet. Det är fisken som bestämmer. Jag kan bara stå där och hålla i spöt. Det är precis den känslan som man vill uppleva under trollingfiske. Det väger upp all tid och alla pengar som lagts ned.
Det börjar göra ont i underarmen och jag pumpar fisken med båda händerna med spöt stött emot magen. Det här är utan tvekan den starkaste fisk jag någonsin drillat. Och att dessutom få göra det i soligt väder med svaga vindar och i gott sällskap utgör ett magiskt fiskeminne. När fisken kommer in nära båten går den ner och ställer sig djupt. Peter ser den på lodet på 15 m rakt nedanför kölen. Jag pressar upp den och känner fiskens rörelser. Den går ett par gånger lite i sidled men håller sig duktigt ganska rakt bakom båten. När vi ser laxen första gången känns den gigantiskt. Den vänder silversidan till vid ett par tillfällen och som vanligt är jag helt övertygad om att den ska lossna. När fisken är uppe vid ytan börjar de sedvanliga huvudskakningarna. Det är nu de lossnar. Det blir en enorm press på grejorna på kort lina. Det känns inte bra. Men den lugnar sig och jag kan styra in den mot Peter som väntar med nätet. Jag ser inte håvningen med Peter tar den på första försöket. 15.6 kg och 115 cm laxdröm ligger nu i båten och återigen har vi fått vara med om att ta en storlax utanför Hasslö. Den tredje över 15 kg för min del.
Fisken är odlad och behålls därför. När laxen ligger på durken spyr den upp spigg som i förhållande till laxen är riktigt små (20-30 mm). Fascinerande att en så pass stor fisk tycker att det är lönt att käka spigg. Det bör innebära att vissa av de stora betesfiskstim som vi ser på lodet sannolikt är enorma mängder spigg och inte sill/skarpsill, vilket gör det möjligt för laxen att i princip simma igenom stimmen med öppen mun eftersom spigg inte direkt är någon simstark art.
Kalles fiske 