Månad: oktober 2023

I hela mitt liv har jag drömt om att fiska efter blåfenad tonfisk. Tillsammans med barndomskamraten och fiskebrodern Tommy har nu resan blivit verklighet. Via Uffe Johansson fick jag tips om en driven kroatisk fiskare som heter Nikola. Nikola bor i en liten kuststad som heter Pazin inte långt ifrån Pula på den istrianska halvön. Nikola är mycket innovativ i sitt fiske och har som mål att bli en av världens bästa tonfiskguider. Han har bland utvecklat spinnfiske samt riktat mete vid räk- och bläckfisktrålare efter tonfisk. Det är metet som intresserat mig. Metoden går ut på att tonfisken dras till trålarna eftersom det spills krabbor, bläckfiskar och sardiner som de äter. Nikolas metod innebär att man åker riktigt nära trålarna för att med ekolodet se om tonfisken är där. Är de det fiskar man annars åker man vidare. När tonfisken syns på lodet lägger sig Nikola med båten vid trålarens akter. Dessförinnan har deckhanden (i vårt fall Philip) kastat i tre-fyra sardiner för att locka tonfisken till att äta. I den femte sardinen sitter kroken. En grov cirkelkrok som vittrar sönder snabbt i saltvatten. Fisket sker med frilina. När fisken tar utbryter full kalabalik. Jag har aldrig varit med om något liknande utras. På grund av fiskens acceleration kan man inte ha någon linspridare på rullarna :).

Vi fiskar i tre dagar (3-5 oktober). Första dagen är det helt lugnt. Det är inte helt optimalt vid tonfisk fiske. Det är viktigt att det finns ström. Ström styrs av vinden. Vi åker långt ut i Nikolas Phaeton 840 med dubbla Yanmar dieslar på 160 hk. Ca 25-30 distans skulle jag tro. Fiskarna på trålarna har inget emot att vi kommer och lägger oss nära. Det sjuka är att redan på första släppet tar en tonfisk den krokförsedda sardinen. Vi har kanske fiskat i 5 minuter. Nikola ser när fisken tar betet och säger att den är stor. Linan fräser av rullen som låter som om den skulle skära ihop. Nu gäller det att få bort fisken från trålens stålwire. Metoden är effektiv men innebär att hälften av fiskarna förloras eftersom de går in i redskapen.

Jag och Tommy kan inte riktigt förstå att det är sant. Man har liksom inte vågat hoppas på att vi faktiskt ska få en tonfisk. Enligt överenskommelsen mellan mig och Tommy är det min fisk. I båtens för finns en fajting stol med spöhållare. Tonfiskar ska drillas med ben och rygg. Jag sätter mig i stolen och är riktigt nervös. När Nikola placerar spöet i hållaren och jag för första gången känner fiskens tyngd tvekar jag på om jag kommer att palla att få upp den. Det gör ont i axlar och rygg. Jag pumpar upp fisken och tar in lina så gott det går. Det känns som att fisken tar mer lina än vad jag får. Efter ett tag börjar adrenalinet kicka in. Fisken ska upp. Svetten rinner in i ögonen bakom glasögonen och det svider. Värken i axlar och rygg glöms bort. Jag känner fisken rörelser där nere i det klarblåa vattnet. Vattnet ligger helt stilla. Och efter 1 timme och 25 minuters pumpande säger guiden plötsligt ”I can see her”. Jag tittar ner i vattnet och ser bland det vackraste jag har sett under fiske. En klarblå siluett av en i mina ögon gigantisk tonfisk. Nikola uppskattar vikten till ca 110 kg och ca 2 meter i längd. En tonfisk av medium format i dessa vatten. När den gigantiska fisken bryter ytan kickar glädjen in. Vilken succe! Vilken jävla fisk!

Under den första dagen får vi inga fler hugg. Under den andra dagen vet vi att det ska blåsa ca kl. 13. Nikola visar på rutin och väljer att åka ut långt ändå för att utnyttja det korta fönster som vi har med bra väder. Trålarna ligger kvar och denna dag är tonfisken i feeding mode. Vi krokar 5 st och förlorar 3 av dem eftersom de rusar in i trålens wire. De vi fångar väger ca 90 och ca 40 kg. Helt sjuka fiskar. Jag ser vid två tillfällen tonfiskar komma farande som torpeder i vattnet jämte båten. En otrolig upplevelse. Vid trålarna uppehåller sig också delfiner vilket bara det är häftigt. Vinden kommer in och vi åker in.

Den sista dagen är vädret återigen bra men denna dagen är trålarna borta. Vi övergår till driftmete. Ett doftspår skapas med hjälp av mäskmaskinen som var femte minut släpper ned malda sardiner i vattnet. Ett spö fiskas med frilina och ett spö fiskas med en tyngd. Vi har tonfisk under båten men får ingen blåfenad denna dag. Dock så hugger en bonito i 10 kg klassen samt en liten guldmakrill.

Nikola är inte bara en duktig fiskare utan även en matvirtuos. Vi äter allt ifrån tryffelpasta till saschimi på tonfisk och grillad tonfisk filé. Allt serverat med lokala viner och olivoljor.

En grym resa!