Min lille son Albin är inne i en utmanande period just nu. Han retar sin syster och lyssnar inte på sina föräldrar. Humöret växlar kraftigt och han kan bli riktigt förbannad och kasta grejer hit och dit. Pojken behöver lite ensamtid med sin far tänkte jag och fixade ihop prylar till en fisketur efter braxen och sutare i Hossmo. Förhoppningen var att kroka en sutare vilken är den karpfisk som tilltalar mig mest. Viktigast är dock att fånga fisk när grabben är med. Väl framme vid kupagölen hinner jag inte få ihop det första spöt innan pojken kissar ned sig. Kalsonger och byxor åker av och han får bada. Halvnaken med solhatt befinner han sig överallt och ingenstans men mest tid spenderar han hoppandes i leran. Jag får i två feederspön där betet fäst över en liten feederkorg består av majs. Plötsligt tystnar det bakom mig. Jag vänder mig om för att se min son sitta hukad och bajsa mitt ibland de utspridda fiskegrejerna. Han slår sig nedan ned kort ifrån bajshögen för att inta det medtagna fikat. Det har ännu inte gått 15 min sedan ankomst. De sliter till i ett feederspö. Efter mothugget blir det stumt. En stor braxen rullar i ytan. Fisken fajtar inte alls. När Albin får syn på fisken utbrister han ”jävlar vad stor”. Jag blir chockad eftersom jag inte hört honom svära förut. Efter en mycket odramatisk drill ligger braxen i vattenbrynet. Albin vill hålla den men den är för stor och tung. Jag krokar loss fisken och puttar ut den mot djupare vatten. Fy fan vad slemmiga braxnar är. Albin har med sig sitt metspö. De kokar av löja nära land. Jag hjälper honom att agna med maggot och omedelbart dyker flötet men fiskarna fastnar inte. Albin blir förbannad och dänger upp tacklet i ett träd för att sedan fortsätta att hoppa i leran. En mindre braxen fångas och Albin försöker hålla denna. Pojken blir fullständigt nedslemmad av fisken och nu ryker även tröjan. Han fortsätter fisket iklädd endast solhatt. Jag hinner tänka att det är tur att inte Mia är här innan han återigen utbrister ”jävlar”. Jag tar ett djupt andetag och vänder mig om för att se Albin liggandes i leran. Solhatten har ramlat av. Det blir återigen bad. Jag byter till en mindre krok på Albins spö och fångar ett gäng löjor. Nu vill jag att Albin ska prova igen. Flötet dyker och Albin sliter upp tacklet som fastnar  i hans hand. Han blir naturligtvis jätteledsen. Jag kommer på idén att bygga en barkbåt för att förlänga fisketuren något. Båten kantrar kort efter sjösättning varpå Albin blir ursinnig och skenar iväg i riktning mot bilen. Därmed beger vi oss iväg hemåt igen.

 

 

 

Fiskehälsningar

Kalle